Orosanmälan

Du som arbetar med barn och unga är skyldig att genast göra en oros­anmälan till socialtjänsten om du misstänker att ett barn eller ungdom under 18 år far illa.

Man behöver inte vara säker på att ett barn far illa, anmälnings­skyldigheten gäller även om man misstänker att ett barn far illa.

En person som är anmälningsskyldig får inte vara anonym.

Anmälnings­skyldigheten gäller alla verksamheter som arbetar med barn och ungdomar, exempelvis sjukvården, skola och polis. Är du osäker på om anmälnings­skyldigheten gäller dig, ring socialtjänsten och fråga.

När socialtjänsten har tagit emot en orosanmälan måste socialtjänsten samma dag eller senast dagen efter om anmälan kommer in sent på dagen göra en bedömning om barnet är i akut behov av skydd. Därefter gör socialtjänsten en förhandsbedömning som ska vara avslutad inom fjorton dagar. Under en förhandsbedömning får socialtjänsten endast ha kontakt med anmälaren, vårdnadshavare och barnet som anmälan berör.

Socialtjänsten inleder en utredning utan förhandsbedömning om det finns misstankar för att barnet är utsatt för våld eller andra övergrepp.

Om förhands­bedömningen visar att det finns misstankar om att barnet far illa eller att man antar att barnet behöver insatser från socialtjänsten inleder vi en utredning enligt 11 kapitlet 1§ i Socialtjänstlagen.

Anmälnings­skyldiga personer kan få återkoppling om att anmälan är mottagen av socialtjänsten och om en utredning är inledd, inte inledd eller redan pågår, om vi bedömer att återkopplingen inte är olämplig.

Om vårdnadshavarna inte lämnat samtycke får anmälningsskyldiga ingen återkoppling om orsaken bakom beslutet.

För att anmälaren ska kunna få återkoppling behöver socialtjänsten ha nödvändiga kontaktuppgifter, gärna direktnummer.

I regel blir det en utredning inom fyra månader. Socialtjänsten beslutar om vilka kontakter som ska vara med under utredningen. Varje utredning blir planerad individuellt genom samtal med barn och vårdnadshavare.

När utredningen är klar sammanställer socialtjänsten ett beslutsunderlag med förslag på lämpliga hjälpinsatser i familjen.

Om vårdnadshavare och eventuellt barn samtycker till föreslagna hjälpinsatser blir utredningen avslutad med att insatser blir beviljade.

Om det inte blir något samtycke så blir kontakten med socialtjänsten avslutad.

Socialtjänsten erbjuder ett flertal olika stödinsatser till barn och deras familjer. Vilka insatser som blir erbjudna kan skilja sig mellan olika kommuner. Vanliga insatser är stöd i öppenvård så som föräldrastödjande samtal. I särskilda fall där svår problematik blivit känt i familjen under utredningen kan det bli aktuellt med en placering av barnet utanför hemmet.

Alla insatser blir följda och utvärderade regelbundet av socialtjänsten. Samverkan kan ske med andra verksamheter om det är nödvändigt och om familjen samtycker till samverkan.

Om det inte finns samtycke till föreslagna hjälpinsatser från familjen (vårdnadshavare och barn över 15 år) så kan socialnämnden ansöka om tvångsvård hos Förvaltningsrätten om en utredning påvisar att det finns påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling. För att Förvaltningsrätten ska kunna besluta om vård enligt LVU ska det vara omfattande brister i omsorgen hos vårdnadshavare gentemot barnet i form av fysisk/psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande eller annan försummelse som ger barnet påtagliga risker/konsekvenser i sin hälsa och utveckling.

Förvaltningsrätten kan också fatta beslut om LVU om unga utsätter sin hälsa och utveckling genom missbruk, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Om Förvaltningsrätten fattar beslut om LVU resulterar detta oftast i att barnet blir placerat utanför hemmet.

Socialtjänsten följer och utvärderar LVU-vård regelbundet likt andra hjälpinsatser hos socialtjänsten. Även vid LVU samverkar socialtjänsten med andra verksamheter om det är nödvändigt.

Det är socialnämnden som har det yttersta ansvaret för hur LVU-vården ska bli ordnad för barnet under vårdtiden.

Relaterade länkar

• Barnombudsmannen
• BRIS
• Rädda barnen